Vårt första blogginlägg är skrivet av Anna Lyrberg, som tillsammans med sin väninna Eva begav sig västerut, till Rauland i Norge, för att under några dagar i juli roa sig tillsammans med Norsk Schipperke Klubbs medlemmar. Denna träff återkommer årligen och är ett oerhört uppskattat arrangemang för väldigt många, inte bara för schipperkeägare i Norge, som synes.

Inte bara hundar i Rauland..

Tidigt på onsdag morgon sätter vi oss i bilen, Eva och jag och styr återigen kosan mot Norska schipperkespecialen i Rauland, drygt 20 mil väster om Oslo. Sådär 12 timmar senare inklusive fika, mat, hundrastning och ett trafikmässigt något igenkorkat Oslo, så rullar vi in på parkeringen vid Raulandsfjell. Känner oss genast välkomnade av våra norska schipperkevänner och avslutar dagen med tårta och olika sorter av akvavit! En tradition som vi gärna ville vara med på i år. Norska, danska och svenska blandas i en god stämning under kvällen.
Dagen därpå är inga hundaktiviteter inplanerade så vi tar en biltur till det Norska Industriarbetarmuséet i Vemork. Norsk Hydro byggde 1934 världens första anläggning för tungt vatten och fabriken drevs av tyskarna under andra världskriget. 1943 lyckade norska motståndsrörelsen genomföra ett attentat mot fabriken som ligger helt otillgängligt på en bergssida och för mig som sett serien, Kampen om tungvattnet, var det fascinerande att se den djupa ravinen som de tog sig över för att kunna ta sig fram oupptäckta. Intressant och väl värt ett besök.
Norsk schipperkeklubb firar 20 års-jubileum i år och på fredag är det dags för den första av träffens 2 utställningar där det blir svenskt i topp med Ch Beadale Aussie Black Diamond som BIR och Ch Boeffie's Jacinta som BIM.
På kvällen är det pizza och tacoafton med quiz. Senare bjuder NSR på jubileumstårta ute i tältet där Ingvar, NSK:s ordförande, drar i gång en sponsorauktion, helt galen och ett grymt sätt att få in pengar på till klubben.
Lördag är en trivseldag och då hålls Barn med hund, Roligaste konsten m.m. men vi bestämmer oss för att turista lite mer och åker upp till sjön Bitdalsvattnet, en ganska imponerade damm. Vi hittar en bitvis stensatt stig som leder in mot Hardangerviddas Nationalpark. Följer den en bit och avslutar med kaffe och sockerkaka för att sedan med nöjda hundar styra tillbaks samtidigt som vi gör vårt bästa för att undvika alla får som är på vägen, bredvid vägen, sovandes på vägen.. Sorry, fåren att vi väckte er J
Lördag kväll bjuder klubben på grillbuffé medan regnet öser ner. Men vad gör det - vi äter och trivs och återigen hålls en auktion med delikatesskorgar och en vacker vindflöjel med schipperkemotiv.
Söndag är det dags för helgens andra utställningsdag. Återigen svenska framgångar med Ch Beadale Aussie Black Diamond som BIR och minsann ett norskt cert till Evornas Kim - Ch MalibuPinaColada som därigenom blir NUch. BIM blir tiken Shamitu's F Jessi Made On Jotun. Ett ekipage som jag rördes av, husse som nästan chockad inser att dom vunnit championklassen och sedan med tårar i ögon när hon slutar som bästa tik. Underbart! Det kändes som att alla gladde sig med honom, så kul att se. För så är det, ibland är det inte vinnaren man minns bäst.
Vad är det då som gör att vi kommer tillbaka år efter år?
Människorna, stämningen eller arrangemanget?
Det handlar inte om att vi blir bjudna på mat eller att det är en trevlig träff. Utställningen är bara en bisak, (jag ställde inte ens i år). Det är någonting annat, den vänliga stämningen, sportsmannaandan för här gläder man sig åt varandras framgångar, eller helt enkelt att vi bara har kul. Och Norge, vårt fantastiska grannland med en natur som tar andan ur oss. Det finns helt enkelt något för alla.
Tack NSK för i år!
Vi kommer tillbaka.
/ Anna Lyrberg och Eva Ängwald

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv